Språkpolisen

En bekant frågade mig ifall vi låter eleverna säger "lippis" eller använder något annat ord. Eleverna använder många olika ord för huvudbonaden men de senaste veckorna har jag faktiskt vant mig vid att säga keps. Jag har aldrig förr använt ordet, men efter att man använt det tjugo gånger per dag de senaste veckorna börjar det fastna... Man kan alltså vänja sig. Eleverna säger vad de vill men nuförtiden säger jag keps då jag pratar med eleverna. Eller skärmmössa. Hahha. Jag är långt ifrån perfekt. Men jag försöker. Numera har jag dessutom min egen privata språkpolis, T, som rättar mig då jag säger eller skriver fel.

En av de största utmaningarna som lärare (utöver att låta bli att tänka på jobbet på lördagar) är att ge eleverna chansen att utveckla ett rikt och mångsidigt språk och ordförråd. Det är något som jag märkt att tar en allt större plats i klassrummet. Barn vet inte vad svenska ord betyder. Benämningssvårigheter är väldigt vanliga. De kanske kan det på något annat språk men eftersom vi är en svensk skola är det viktigt att de lär sig just den svenska de behöver för de kommande skolåren. Försöker dagligen tänka på vilka ord jag använder och att vara konsekvent med att använda ett rikt och varierande språk. Tyvärr fastnar rollen också utanför jobbet ibland, vilket gör att jag stör mig på vissa grejer.

Barn som ej har någon svensk språkmodell hemma är berättigade till att göra fel. Något som jag trots allt inte kan vänja mig vid är vuxna svenskspråkiga människor som använder vissa ord och uttryck fel. Här kommer några exempel:

Skandinavien. Skandinavien består av tre länder: Sverige, Norge och Danmark. Inte Finland. Vi bor inte i Skandinavien trots att många vill räkna oss finländare dit. Vi och Island är med i Norden men inte Skandinavien.

Särskrivning. I engelskan skriver man isär. I svenskan skrivs de flesta orden ihop. Snälla bloggare. Snälla FB-statusuppdaterare. Kolla sidan Bilder i kampen mot särskrivning, så förstår du kanske. Det är inte så svårt. Det är inte blå bärs paj. Det heter blåbärspaj.

Beslut. Beslut fattas. Beslut tas. Beslut görs inte. Man gör inte beslut att sluta med något. Man fattar beslutet att sluta med något. Nu tycker jag att det vore dags för många att fatta beslutet att aldrig mera "göra" ett beslut. Man kan göra ett val, men beslut har alltid fattats och kommer förhoppningsvis alltid att göra det.

Färst. 

- Ja, nu kanske du som inte undervisar i åk 1 eller 2 satte kaffet i halsen!

Färst är faktiskt ett ord. Det finns i SAOL och betyder motsatsen till flest. Jag har flest päron. Du har färst päron. Fastän korrekturen här inte vill godkänna det så är det så. Varje gång jag säger det börjar jag ännu fnittra eftersom det låter så fånigt. Men precis som med kepsen får man väl vänja sig. Visst håller du med om att det åtminstone är mera praktiskt med "jag har färst jordgubbar" än "jag har det minsta antalet jordgubbar"?

Vilka språkliga brister irriterar dig?

Ha ett fint veckoslut!