tisdag 13 augusti 2013

Man vet ju åtminstone att man lever

Så var den över. Den första skoldagen. Igen en gång fick jag uppleva en första dag på ettan. Vissa känslor kom tillbaka från senaste gång men något saknades. Nervositeten var som bortblåst. Kanske för att man gjorde samma sak för 2 år sedan och det lyckades ganska bra.Stressad - ja, ivrig - ja, men inte nervös.

Eleverna verkade inte heller vara speciellt nervösa, och inte föräldrarna heller. Bara lugnt småpirr i magen och avslappnat kaos. Ett par försiktiga händer som lyftes efter frågan om det fanns någon som tycker att det kändes spännande att börja i skolan. Precis som det ska vara första skoldagen. Det blev en hel del kramar och glada "hej!". "Vill du låna min penna när du glömde din?". Idag var ännu försöksdag. Imorgon börjar verkligheten.

Att vara tillbaka i vardagen sådär pang på känns såhär efteråt. Halsen är sjuk efter allt prat. Tankarna snurrar runt morgondagen och de 20 nya ettorna jag kommer att möta då. Sedan ännu 20 till på torsdagen. Ivern finns kvar. Tyvärr stressen också. Men kanske det lugnar sig så småningom. Om inte förr så är väl jullovet här innan man hunnit märka att det blivit höst...

    Ha en fin vecka!

PS. Som hälsning till mina alla härliga studiekompisar som haft sin allra första dag idag... Det blir inte mindre jobb nästa år, det är bara att vänja sig (och njuta)! ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar